En haltandet jämförelse...

Om bloggen vore ett 100-meterslopp och jag vore Usain Bolt hade det icke blivit världsrekord. Då hade jag haltat efter ca 10 meter nånting och sedan stannat och spanat efter närmsta korvkjårre...
Det var lite roligt som en skrev i kommentarerna på en artikel i aftonbladet.se idag:
Kan det verkligen vara så att Moder Jord kan skapa människor som mellan varven är överlägsna andra på vissa saker? Jag har tidigare iofs slagit fast att det MÅSTE vara fusk, eftersom ingen människa över huvud taget kan springa hundra meter utan en pilsner och en cigg halvvägs - och det vet jag med säkerhet eftersom jag försökt själv...

Med barnen händer tusen saker.
Cornelia började dagis igen idag efter typ hundra dagar ledigt. Jises, vad hon var lycklig! Där var det jättekul. Hon har haft rätt tråkigt hemma nu på slutet, när kompisarna en efter en börjat gå tillbaka till dagis... Hon är dock en mästare på roligheter och en äkta teaterapa, riktigt rolig att ha å göra med.
Linnea kryper ibland nu, ålar däremellan. Säger Babba och vi tror det kanske ska föreställa pappa. Nu har hon börjat vilja upp på fötter också. Drar sig upp mot möbler och grejer så ofta hon kommer åt. Sen glömmer hon hålla i sig så det blir en del vurpor. Från att ha helammat för ca en månad sen med bara smakportioner är det nu mosad föda för hela slanten. Ammar nån gång ibland bara, till läggdags, på natten och ibland nån tutt på dagtid. Med henne har det verkligen hänt grejer den senaste månaden.

I övrigt håller jag på med lite ditt som datt här hemma, se tidigare inlägg. Massa småfix och jox som inte blivit gjort efter flytten. Och lite i trädgården.
Och nu en sensation: Idag skrev jag inköpslista efter ica-bladet. Tänkte ut vilken mat som skulle vara vilken dag. Ett stort steg framåt för PVK. Inte så att måltiderna är färdigkomponerade, för jag glömde kolla i skåpen hur det egentligen var ställt med saker som ris, pasta och sånt. Men nu är det måndag - kyckling, tisdag - grilla karré, onsdag - korv, torsdag - dr. oetkerpizza. Fredag och framåt tänkte jag snika hos svärföräldrarna, eftersom deras son lämnar mig i sticket med två ungar och åker till Norge för att fiska (läs festa)...

Ok, nu återstår bara det traditionsenliga löftet om att bli lite mer frekvent med bloggandet. Jodå, jag loooovar!