onsdag 25 november 2009

Vad Cornelia kan...

Cornelia sitter på huk på köksgolvet.
Hon:"Titta mamma, vad jag kunde göra med mig själv!"
Jag: "Jaha, vad har du gjort då?
Hon reser sig upp igen och lägger ena handen på huvudet.
Hon: "Jag tryckte bara såhär!"
Trycker på sitt eget huvud och hamnar på huk igen.
Jag: "Oj, hur ska du komma upp igen nu då?"
Hon sätter båda händerna under rumpan, tar i och lyfter.
Hon: "Då gör jag bara såhär med mig!"
Sedan står hon där och fnittrar lite, såå nöjd över sin förmåga.

tisdag 24 november 2009

Sprutdags för lillasyster

Idag har Linnea fått schweinsprutan...
Inget trauma, lite gråt i kanske 30 sekunder. Gav onda ögat till 'doktorn' och sen var det bra.
Skönt att det kan gå så också.

Och skönt att det finns korta inlägg i den här bloggen också! =o)

måndag 23 november 2009

Tur-50-öringen...

Ibland ska man ju ha lite tur. Kanske såna dagar man skulle köpa en trisslott... men då ska man ju ha råd med det också...

Som trogna bloggläsare vet så shoppade jag sönder den här månaden på ett tidigt stadium i Valbo 26 oktober redan. Så det var liksom ödesbestämt att det skulle gå åt skogen. Så dagen före barnbidraget:

15 kr kvar på mitt konto och i behov av potatis och mjölk för sista måltiden innan guldregnet från försäkringskassan. Visste att Mange hade lite cash kvar och fick med mig en hundring av honom. Så drog jag och Cornelia till Ica.

Där var det marschaller utanför och mysigt värre, tydligen kundkväll visade det sig. Tar potatis, och minns att bananerna är slut så plockar några såna också. Då ser jag KAFFET! Just ikväll för 10:- paketet. Och bara i kväll. Eftersom det är tomt i burken hemma och vi ska ha kalas på helgen, så slår jag till. Jag menar... jag har ju en hundring att sätta sprätt på! Ok, potatis, bananer, 2 paket kaffe... då är det ju lugnt om jag köper 2 paket mjölk också. Tar mjölken, och bredvid mjölkdisken står en tant och delar ut smakprov för korv, ost och leverpastej. Vi stannar till och mumsar lite. Då får vi syn på reklamlappen om kundkvällen! På den skyltar de också om olw chips för 10:- påsen. Jobbigt! Det vill jag ha, riktigt bra pris ju. Tänker lika igen. Vi ska ju ha kalas i helgen... (sen att jag bestämt mig för att INTE servera chips på barnkalaset är en annan historia, egentligen tänkte jag nog att det skulle vara gott med chips när alla gått hem och man säckar ihop i soffan...) Nånstans här börjar jag fundera om hundringen ska räcka... Mjölken 26, kaffet 20, chipsen 20, potatis och bananer i lösvikt - ingen aning, men det kan väl inte bli mer än en hundring?? På väg bort till chipsen händer det dessutom att jag hittar grillkorv i tiopack för 5:- paketet... Känner på mig att det nog inte funkar att köpa två, men ETT paket då??
Jag tänker då inte avstå chipsen för ett extra paket korv, som förmodlingen ändå inte är så särskilt god... Nå, hela vägen fram till kassan går jag och adderar och kalkylerar i huvudet. Tänker att i värsta fall får dom hundringen och så får de dra resten på kortet (har ju 15 kr gubevars...). Det kan ju inte bli mer än så...? Men lite pinsamt vore det ju att göra så, så jag önskar, önskar hårt och tittar om det verkligen inte finns några pengar alls i plånkan förutom 'hunkan'. Hittar 50 öre...
Framme vid kassan och låtsas inte om något. Mumlar lite hemligt till kassörskan "Jaa, nu får vi se hur det här går..." Men såklart vet ju hon inget om vilket knivigt läge jag sitter i! Hon bara ler och scannar och jobbar på. Jag törs inte titta på displayen alls.
Så säger hon det... "Det blir.... Ett hundra å femti"

Serru! Väl shoppat!

Har försökt att gå in och skriva detta inlägg massor av dagar i rad nu, men p g a barn... så näe. Men det var omöjligt att inte blogga om detta turinslag i tillvaron, så det fick bli bättre sent än aldrig...

lördag 21 november 2009

Cornelias födelsedag!!

Tänk att det gått fyra år sen den där dagen...
Då HON gjorde entré i vår stora värld med en nysning!
Galet...
Det går ju liksom inte att skriva om hur härlig hon är, såna ord finns bara inte.
Men att tänka på henne gör hjärtat varmt och mjukt. ÄLSKA!

torsdag 19 november 2009

Min sjuka natt

Onsdag kväll 18/11
ca kl 19.00: Linnea är så trött, så trött. Vi byter om för natten och går och gör välling. Storasyster har gått och lagt sig med Pappan och allt är lugnt och tyst. Linnea dricker upp all välling och somnar såå skönt i famnen. Jag lägger ner henne i soffan. Slötittar lite på tv.
kl 22.00 när Efterlyst är slut undrar Mange om vi ska kolla på en film. Ja, att gå och lägga sig är ingen mening eftersom Linnea brukar vakna till en stund på kvällen och man vill inte att det ska vara när vi går upp till sängen. Roligare att natta om nere, nära till välling och micro samt underhållning på tv under tiden. Så fast det är lite sent sätter vi igång film. Linnea vaknar när filmen ska börja.
Försöker söva om direkt ifall hon nu inte är riktigt vaken, men det är kört, hon är superpigg! Vi låter henne leka en stund på golvet... filmen får stå på, man hör ju nån replik då och då, men jiises vad hon stimmar. Tur att jag läst boken så jag vet ungefär vad som händer...
kl 23.00 tycker vi nog att hon ser lite omnattningsbar ut. Hon har stimmat hela tiden och låter rätt gnällig. För att hon inte ska varva upp ännu mera och väcka syrran så tar vi tag i det. Mer välling. Hon vägrar. Vi bär. Hon bänder och skriker. Vi sätter oss och myser. Hon bänder och skriker. Nähä.
Hon får fortsätta leka då...
kl 23.30 filmen tar slut. Magnus tar upp henne i famnen och hon somnar på tre röda sekunder. Föräldrarna = ??. Ville hon bara förstöra filmen eller? Jag tar Linnea och smyger upp och lägger henne och mig. Somnar som en klubbad.
Nån gång mitt i natten. Ett barn skriker och gråter i sovrummet. Fast det är på min högra sida mot spjälsängen till tänker jag att det är Cornelia. Försöker trösta, försöker natta, letar nappen men... NEJ! Jag får inte ge henne den, hon har ju slutat. Lägger nappen bakom ryggen så hon inte ska hitta den. Vyssar, lullar, lessnar, lägger ner, säger till och med: "Nää, nu får du sluta skrika! Du kommer att väcka Linnea!!". Till slut blir det lugnt. Då måste jag ju kolla hur det gått för Linnea att sova vidare. Ser inget i mörkret. Känner mig runt. HELA SÄNGEN ÄR TOM!!! Känner igen, glömmer inte att kolla av fotändan. Ingen Linnea!! Tankarna som kommer nu är jobbiga... Har hon rullat ur sängen? Har hon lyckats klättra ur, för jag har ju inte hört nåt? Har någon KIDNAPPAT henne??? Kan Mange ha hämtat henne? Varför har jag inte märkt nåt??? Jag blir tvungen att tända lampan. DÅ... först... ser jag att det är Linnea som ligger till höger om mig. Det är Linnea som vaknat och skrikit. Linnea som jag vyssat och nattat om. Utan napp också då. Och Cornelia ligger såklart kvar i sin egen säng. Kan så här efteråt inte fatta att jag inte fattade det, men jag måste ju ha sovit... Skiljer ju några kilo och centimeter... och lite annat.
Men eftersom barn är som barn är så vaknar givetvis Linnea av att jag tänt lampan, skriker ännu mer och väcker Cornelia där borta i sitt rum, så till slut blev man som en korv i ett väldigt gosigt bröd även denna natt...

Ett feginlägg...

Känner piskan vina på mig att uppdatera i bloggen. Men jag vet inte vad jag ska skriva, så därför delar jag med mig av lite sköna grejer jag hittat på sistone.

http://www.tjuvlyssnat.se/goteborg/huvuddelen-av-hans-skamt-lockade-inte-till-skratt

http://www.tjuvlyssnat.se/stockholm/froken-hoger-fick-kalla-handen

http://tjuvtittat.se/allmant/happy-hunting/

söndag 15 november 2009

Good bye nappen!!

Ja, man måste sluta med napp... nån gång. Vi satte gränsen vid 4 år och Cornelia har laddat upp inför detta slutande så gott hon kunnat. Den har ju varit en mycket god vän den där rackarn... Mycket god!
Eftersom det bara var en vecka kvar som 3-åring, och eftersom vi aldrig varit på Tomteland, och eftersom många barn lämnar sina godingar där och vi pratat med Cornelia om att göra detsamma och eftersom de skulle ha julmarknad där i helgen så tänkte vi... this is it! 14 november gör vi oss av med napparna!
Sen så visade det sig att Mange fick jobba natten till den 14, och att vi blev bjudna till ett barnkalas den eftermiddagen. Inge vidare tajming. Och det var lite synd, för snön låg väldigt vit på taken på morgonen den 14 och det gjorde verkligen sitt till julstämningen. Hur som helst väntade vi till söndagen då både jag och Mange var lika trötta, efter en lördagkväll med två PIGGELINER istället för barn. Ok, inte så lätt att sova borta, men hallå, hos Sara och Erik, det är ju så gott som hemma, va? Noj noj, inga barn skulle somna, så vid 23.30 igår kväll bröt vi upp och slaskade hemåt med varsin barnvagn full av piggelin, jag och Mange. Jamen då somnade dom ju! Och idag var vi lite halvsega hela bunten alltså, men iväg till Tomteland bar det ändå!
Oj, va mysigt! Mycket att se och uppleva, särskilt för en snart 4-åring kan tänkas. Många förväntningar där också på vad man ska få se och besvikelser att hantera för att allt kanske inte alla gånger kan leva upp till fantasin... Som när nissarna äntligen fått tillbaka nyckeln till julklappsförrådet... OCH SÅ GÅR DOM INTE OCH LÅSER UPP??? Jamen, Cornelia ville ju se detta underbara förråd ju!! Vem vill inte det? Eller de där riktigt små nissarna... som var så små så de fick plats i Cornelias händer... var fanns dom? Inte vet jag var hon fått infon om att de ska finnas där, men hon hoppades hela tiden de skulle dyka upp.
Hur som helst.
Nånstans emellan alla teatrar och trevliga aktiviteter letade vi upp tomtens postkontor, där han satt i egen hög person och emottog önskelistor. En viss Nisse Studs hade viskat i tomtens öra att en flicka med namnet Cornelia på mössan skulle komma och göra slut med sina nappar. Därför gjorde tomten det lätt för henne och sa "Hej Cornelia! Ska du lämna in dina nappar till mig?" så hon bara kunde nicka och inte våga vägra. Hon la dem på hans bord och han tog med henne bort till granen där tusentals nappar hängde i girlanger, och så la han hennes dyrgripar på en gren. Sedan fick alla som stod runt tomtens bord ge Cornelia en applåd för att hon bestämt sig för att sluta. Här tyckte kanske Mamman att det började likna ett AA-möte, men nåja, det var trevligt! Sen skrev Pappan och Cornelia en önskelista och lämnade över till tomten och så var det klart!
Nu syrran, är det dags för lite näsdukar. =o)
Jag undrar om jag tyckte det var jobbigare än hon tyckte. Innan kom Eliana och frågade om det stämde att hon skulle lämna napparna och vi pratade lite om det. När Eliana gick vidare så märkte jag att, jorå, det trängde lite i tårkanalerna... Jag vet ju exakt hur jäkla gott det var med napp och vägrade själv sluta när jag var barn, men jag tror inte det var därför jag stod och blev känslosam. Det var nog mera för att hon bara blir större och större och det går så FOOORT!! För visst är man rätt stor när man kan bestämma sig för att lägga av med nåt som man ibland gråter så förtvivlat för att få, inte kan somna utan, som tröstar en om man slår sig och som man haft hela livet. Fattar inte att hon klarade det! Och att hon bara la napparna där på bordet, sista gången hon såg sina älsklingar och inte ens sög en sista gång eller gav dom en puss eller nåt! Och att vi gick och tittade på dem en gång till för att vi skulle dokumentera med kameran och hon inte snodde tillbaka dom (som jag skulle ha gjort, helt säker!)..
Det kom ett litet bakslag hemma sen. Den nappen vi inte hittade i dag när vi skulle åka till Tomteland hade hamnat bakom några böcker ovanför Cornelias säng. Givetvis hittade hon den när det var dags att sova och det är ju bara att tänka lite så inser man hur oviktigt det kändes att ha tagit det stora steget tidigare på dagen när det ju ligger en precis där, precis när man vill ha den och är van att få den. Den bara tiggde ju om att bli stoppad i munnen. Stackars barn! Och vi som visste att en napp fanns nånstans, men inte tänkte på att leta där, våra rikspuckon!! Men eftersom Pappan är en så bra pappa så bestämdes det att den där skulle skickas iväg med posten till tomten... Får se om det blir skrik och panik då i morgon när vi ska ta tag i den uppgiften.

Sådär, värsta maratoninlägget om storasyster. Men även lillasyster håller på. Ikväll när stora nappsluterskan skulle gå upp och lägga sig är jag helt säker på att hon faktiskt sa "Hej da, Neia!" Hej då har hon sagt många gånger förut, fast då inte bara när folk går, utan ibland då och oftast annars när andan faller på. Sen har vi hört henne ropa Neia och tyckt att det ju låter lite som att hon ropar på syrran. Cornelia kallade sig också för Neia när hon började säga sitt namn, så det är väl så det låter i små bäbisöron. Jätteroligt i alla fall att hon tryckte ihop de här två grejerna tillsammans ikväll. Vi säger väl att det var så att hon verkligen sa "Hej da, Neia!" x )

måndag 9 november 2009

Jävla svin...

...influensa.

Nä, vi har inte fått det. Men idag fick Cornelia gå och vaccinera sig emot den.
Det är svårt att veta hur man ska säga innan för mesta möjliga pepp... För man kan ju inte ljuga och säga att det ska bli spruta och att det INTE gör ont. Och inte kan man säga för mycket om att det GÖR ont heller. Kanske med en del barn, men inte med henne... Då bestämmer hon sig för att det kommer att göra ont och allt blir bara värre.
Så idag hycklade jag och sa inget om eventuell smärta bara saker som "Du ska få spruta, det kommer att gå fort, det blir plåster, kanske får du välja ur doktorns leksakslåda efteråt, när vi kommer hem igen ska vi baka pepparkakor..."
Inget om smärtan. Stackars barn!
Hon var jätteglad och skuttade på väg till doktorn, jätteglad när vi kom in och lycklig över att det var BVC vi skulle till och snälla Eva. Helt utan att misstänka vilken hycklarmorsa hon har, satte hon sig snällt i mitt knä och visade hela fina armen. Det fanns redan ett plåster där eftersom hon varit hos farmor och farfar i helgen och då tydligen fått ett myggbett(?). Helnöjd över att hon snart skulle få ett till plåster av Eva...
Så visade Eva hur jag skulle hålla och jag höll, så tvättade hon och då kände jag Cornelias arm spännas till lite. Och så stack hon. Och hela Cornelia spände till och flög ungefär en decimeter åt sidan i min famn! Och gav upp ett illvrål utan dess like... Usch vad jag mådde illa! Sprutan åkte ju ut igen, så Eva fick gå och hämta en ny, Cornelia sprattlade och ville hem, jag försökte prata lugnt men ändå hålla kvar, tårarna sprutade och rullade nerför röda kinder, nappen hade vi inte med och allt var bara bajs... Jag pratade om pepparkakorna vi skulle baka sen, leksaken som hon skulle få från lådan och inget hjälpte.
C: Jag VILL INTE ha sprutan!!!
A: Men det är för att du ska slippa bli jättesjuk sen, få feber och jätteont i huvet och hosta...
C: Men jag VILL HA DET!!!
A: Du får ju en leksak av Eva sen också när hon fått sticka dig...
C: Jag vill ha leksaken FÖRST!!
Eva sträcker fram lådan och Cornelia väljer en glittrig lila liten ödla.
A: Oj, va fin! Den ska vi titta på nu och så får Eva ge sprutan och det känns inte mer än det förra sticket som du redan fått. Det är bara en liten stund...
C: NÄÄ, JAG VILL INTE HA SPRUTA!!!
Usch, usch, jag försökte hålla fast henne, men Eva tordes inte sticka för hon märkte ju hur stark Cornelia kan vara när det verkligen gäller. Men jag sa att jag tyckte vi skulle ge sprutan på något sätt ändå, för det skulle ju inte ha funkat att komma tillbaka en annan gång heller. Så Eva gick och hämtade förstärkning i form av min mvc-barnmorska Anette. Trevligt att träffa henne igen även om det kunde varit under trevligare former. Vi var i alla fall två som höll fast stackars barnet och en som sprutade. Då var Cornelia nästan vinröd av ilska och gråt. Det sticket gick i alla fall bra och max en halvminut efter så tittade jag på Cornelias händer och såg att hon fått glitter på sig av ödlan. När jag visade det för henne började hon fnittra och gud va skönt det var!! För det är ju antagligen inte så rätt eller pedagogiskt att göra som vi gjorde och våldsspruta, men jag tyckte då inte det fanns nåt annat sätt. Cornelia är grymt envis och skulle vi ha väntat på att hon skulle ha velat detta så hade det aldrig blivit...
Sen började Eva berätta lite om biverkningarna och då snyftade barnstackarn till igen och sa "Jag har ONT i huvet...!!" Jag fick lov att lyfta upp henne till spegeln så hon fick se hur röd hon fortfarande var av all ilska och förklarade att hon nog fick vänta lite med att känna efter... Herregud, vem hade inte ont i huvet efter den resan...
Jaja, blir hon nu spruträdd för resten av sitt liv, så vet vi nu var det grundlades...
Vi gick 'all in' för svininfluensan'...

fredag 6 november 2009

Tillbaka vid tangenterna!

Linnea håller på å få TAND!!! La numero uno!
Detta kastar lite ljus över de senaste dagarnas tokfeber och även bloggfrånvaro. Hon har hängt, hon har klängt, hon har gnällt, hon har skällt. Listade med hjälp av Veronica ut att det nog var tredagarsfeber, men trots att man kanske vet, så är det tufft när en så liten en har över 40 grader... Huvva! Två kvällar i rad låg febern så högt, sen lugnade den sig och idag är den borta. Några prickar som man brukar få vid tredagarsfeber, har vi inte sett, men däremot en tand på gång alltså. Stort! Cornelias första kom inte förrän till ettårsdagen, så vi har inte ens tänkt att de kan komma tidigare för Linnea.
Jag tyckte jag såg en igår när hon satt och åt, men fick inte se den igen pga tunga och envis tjej. Då kände jag med ett finger och det kändes inget alls, så jag utgick från att det var nån liten matrest som satt där. Idag på ICA så fick jag syn på den igen och då fick jag se den så länge att det inte finns några tvivel! VI HAR EN TAND!! Snart. Än så länge är det nog mest en vit utbuktning på tandköttet och den såg ut att vara grymt öm...
Skönt att denna helvetesfeber ledde till något gott i alla fall. Annars hade vi väl haft ytterligare en feber att vänta inom kort.

Och så till dagens Cornelia:
Hittar ett måttband i köket och sätter sig på knä bredvid Linnea.
C: Nu ska jag väga Linnea!
Håller måttbandet med ena handen uppe vid huvudet och mot golvet med andra handen. Pekar på en siffra.
C: Titta, vad många grader!

Mammas gullegrisar!

söndag 1 november 2009

Saknar dig redan, syrran!!

Nu är det slut på bästa helgen...
Med stor klump i halsen vinkade jag av Stina och Lars för en halvtimma sen. Vi har haft jätteroligt och mysigt, men det var som vanligt alltför kort och gick alltför snabbt...

Fredagkvällen på Ladies Night var helt knasigt kul! Orkar inte skriva om allt, men det var bästa sällskapet, mat och rätt mycket dryck, underhållning av snygga killar och Stenmarck som ju platsar i en egen kategori, långt bortom och ovanför 'snygga killar'. Jiiises Krajst! Åsså Tornving... Syrran är ju helt otrolig och hade mailat med honom innan fredagen för att höra om han kunde göra nåt lite extra för Mamma eftersom det var hennes födelsedag vi firade. Han lämnade ut sitt mobilnummer så vi skulle kunna smsa vilket bord vi satt vid ifall han kunde göra något under showen. Galningen! Lämna ut nummer bara sådär, men vi var ju glada.
Så nu sitter jag här och gottar mig över att det i min mobbe finns två meddelanden från honom.
"Välkomna! M" kl 19.33 och
"Kom fram till hö om scenen från er sett." kl 23.15
Så då fick vi träffa honom och prata och få varsin kram. Fast Mamma fick två... =o)
Oh, what a night!

Sen var vi lite trötta men saligt leende hela lördagen och Mamma och Pappa åkte till Härdal igen. Lördag kväll blev det bowling och golf på tv-spel med bästa systern med make. Kul att Mange och Lars ville umgås med oss fast vi varit ute och slarvat med kändiskillar dagen innan... Storsint!

Nu är det faktiskt lite roligt kvar denna helg också. Vi ska just dra upp till Stackmora, få god mat och träffa husfolket såklart men även Emelie, Fredrik och lilla goa Ines. Ryktet säger att hon växt en hel del sen sist! Fast det bara var ungefär en månad sen... Gaaah, tiden går så fort. När man har kul, säger vissa. När man har barn, säger jag.

I morgon är det också en rolig måndag då jag ska få sitta modell för Jenny igen i Falun. Har sjukt snygg hårfärg nu sen i fredags då hon färgade och fixade mig. Från i morgon kan vi också glädjas åt att det finns en frisyr igen.

Som sagt: Life is good!
Men jag vill ha min syster här MYCKET oftare och längre. Herregud, jag vill bo med människan... Det är väl först då jag blir nöjd. Det får bli en långstanning i Östersund i slutet av månaden.