För övrigt...

...hade jag 1000 bloggtankar idag och tänkte "JAAA, det ska jag skriva i min blogg!!" men en efter en försvann de i samma takt som mina chefer påkallade uppmärksamhet... Vad synd det är att man inte bara kan släppa allt i alla fall var tionde gång man får en bra idé och sätta sig och knappra in den... Men - Boss says NO!

Linnea går!

Idag, vid 1 år, 1 månad och nästan 1 veckas ålder, gick Linnea vidare till nästa level. Hon har ett tag nu tagit några staplande steg från en famn till nästa (och kastat sig fram sista halvmetern)... Men idag när jag satt på kökssoffan, Mange var på jobbet och Cornelia höll till i vardagsrummet bara reste sig Linnea mot en stol i köket och tog 10 steg för att nå fram till sin gåvagn!! STORT!!! Sedan gick hon lite hit och lite dit då och då under dagen, även om hon fortfarande kröp mest. När Mange kom hem sen skulle vi visa och hon gick och gick och gick mellan oss... Ville aldrig sluta.
Hon fick också så mycket beröm och uppmärksamhet att den stackars storasystern fick panik och började stapla mellan oss hon också! Jag fick ta henne åt sidan och sitta en bra stund och berätta alla saker vi tycker att hon är riktigt duktig på... Och det är ju en hel del det med.

Nu är alla i familjen ungefär lika snuviga, men på lite olika sätt. Linnea snorar, Cornelia hostar, Mange nyser och jag är mest täppt... Härliga tider!

Om mina överordnade...

Ska hon någonsin blogga igen?

Jo, det är tänkt så... Ambitionen finns, motivationen för det mesta, tiden nej, nej, nej...

Jag styr inte min egen tid, tråkigt nog. Linnea är förste boss och när hon inte har några order tar andre boss Cornelia över. För all del byter de roll ibland, men det lyckas aldrig bli min tur att vara chef. Så ska det givetvis inte vara, även om det såklart måste vara så ibland.

För tillfället ligger vi i startgroparna för ett sovprojekt med fröken Linnea, som förhoppningsvis ger resultatet att hon:
1 - sover middag en gång per dag och då 1,5 - 2 timmar. I en säng eller vagn. INTE i en famn.
2 - somnar i bra tid på kvällen och fortsätter sova istället för att vakna efter 1 timma och leka lattjolajban i 3 timmar.

Jag tror att bara det här börjar funka, så kommer jag att bli en riktig människa igen. Som kan tänka, äta klart, gå på toa själv ibland, blogga, vara optimistisk och mer tolerant igen, gå och lägga mig i normal tid (just nu sitter jag uppe och väntar på nästa vakenattack alternativt "passar på" och gör slappa egensaker halva nätterna just för att den lilla människan faktiskt sover...)
Ska försöka uppdatera lite här också. Jag har ju en räknare på sidan så jag har sett att några är in å kollar om det kommit nåt inlägg... Måste kännas tröstlöst efter så många dagar förlåt, veckor utan ett livstecken. Jag ska göra ett försök.