Rätt tjej på fel ställe?

Just nu pågår Storsjöyran. Jag bojkottar den i år för att de inte lyckats skrapa ihop artister som duger åt mig. Blir så dyrt att lösa in sig när man ändå inte vill se det man betalar för, även om det är roligt att apa runt i öltält och mingla med alla tusentals partydjur som är där... Och sen är det ju det där runtomkring Yran, som man nästan inte kan leva utan.
Så fick jag mms från Veronica och hon var och såg Patrics Combo... Sjuuukt avis på det.
Sen sitter Maja snart på tåget och ska åka och se U2... Sjuuukt avis på det med.
Och så sitter jag här med Linnea. Hon har just somnat. Storasyster är på semester i Furuvik med Bado och Farfar. Mange är ute på sjön med födelsedagsJon och några till. Kanske inte så avis där eftersom det småregnar hela tiden. Men kul har de säkert, det brukar inte gå snett med det i det gänget... Får hoppas att de har någon presenning att krypa under eller nåt =o)
Nu tror jag det blir att logga in på fejjan och spela värdelösa spel resten av kvällen. Käka upp lite överbliven pirra från igår och försöka mysa lite på egen hand när nu hela världen verkar ha nåt kul på gång. Går ingen nöd på mig!

Apropå kosacken...

... var ju det här det roligaste på länge!

http://www.youtube.com/watch?v=1oP2i5gXOFU

PVK

Illa illa va tråkigt att titta i veckans utskick från affärerna... Här sitter jag och känner mig huslig och tänker göra en veckomatsedel så vi kan storhandla och sen slippa tänka på vad vi ska äta varje dag. Och så får man reklam från affärerna och känner ingenting... Willys i Orsa skickade ut ett skämt, ett blad med 7 varor som det var bra pris på denna vecka. 7 varor?? Och då var en av dem ananas så egentligen var det väl 6 varor som kunde räknas. En annan var läsk på 33 cl burk. Fy fan, de borde skämmas! Willys i Mora har helt annat utbud, helt andra erbjudanden och priser, men då lär man ju åka till Mora också. Nä, här i byn är det nog Ica som drar längsta strået. Men inte ens de kunde presentera tillräckligt med god mat till bra pris så jag kunde bli inspirerad. Och jag är relativt lättpåverkad nuförtiden. Så hur det ska gå med mitt projekt är inte helt klart. Om jag ska ta maträtter ur luften blir det både svårt och säkert också dyrt. Jag hade ju tänkt att man skulle kunna hitta veckans maträtter i dessa blad. Men, ingenting ska väl vara enkelt. Och kanske är det så här trögt att komma igång, när jag väl kommit in det tänkandet så kanske jag hittar mer när jag sitter där och bläddrar...

Gravid??

Hahaha, nänä, inte jag inte! Men boarinstinkten suger mig i själen så ini h_lv_t_!!
Vi har ju liksom flyttat in och fått ordning på det mesta, men det är det där lilla sista. Som inte är så litet. Det finns massor som måste göras fortfarande, men bara för att det nu är beboeligt så blir det inte gjort. Och ligger och gnager i en som bara den!
Nästan som det kändes när jag var gravid - därav rubriken - men kanske kan det faktiskt vara så enkelt som att det är en jääla röra här och ganska dåligt väder.
Vad gör man då?
Jo, en lista.
Så nu har jag börjat lista upp projekt och vi hamnar nog nånstans på 1000 innan den är klar. Men listor är ju bra. Då gör man inget, men ändå känns det så och så får man lite koll på vad det egentligen är man vill göra. Sen kan man ju, 0m tid finnes när listan är klar, börja på nåt av det som är realistiskt.
Men det är inte bara husfix som gnager. Det är huslighet överhuvudtaget. Inte så att projektet varierad kost följer med i den svängen, tyvärr, men igår var jag helnöjd över att stå och koka saft halva dagen. Var på ett ruskigt bitchigt humör innan, men superglad efteråt.
Jaja, man börjar väl bli gammal...
Om en liten stund ska vi se hur pass lycklig jag är över att jag ska få dammsuga hela huset. Ganska, tror jag själv i alla fall!

Bykamp

Under Härdalsveckan händer en massa kul. På måndagen går alltid Bykampen och i år fick jag den stora äran att vara med i Lillhärdals lag! Jätteroligt! Särskilt att klä ut sig och apa runt på planen. Vi var utklädda till Tingeling-gänget och körde in på planen i en jäääla gammal, rostig Lada Niva med brudarna på huven, hade en dansande björn kopplad med en kätting, en högt uppsatt rysk officer... Brudarna dansade porrigt (?) och delade ut visitkort i publiken. Jag var kosack och försökte mig på lite sån dans samt bjöd publiken på vodka. Någon hade även hittat Jeltsin Vodka på tetra, så det var väldans ryskt och effektfullt.
Sen tävlade vi i en massa roliga grenar och Lillhärdal vann inte en enda tävling.... förutom utklädningen! En nog så viktigt gren tyckte vi själva... och det är det ju. Om lagen inte vore utklädda skulle halva nöjet med tävlingen försvinna. Dessutom är det den enda gren man verkligen kan förbereda sig för och där inte tur kan avgöra. Så visst var vi stolta ändå.
För bilder på den sköna kosacken och alla andra se:
http://www2.herjedalen.se/hempa/hardal/09/bykampen09/

Härjesjön - rena Betty Ford kliniken

Jahapp. Har varit på beroendeavvänjningstripp, avgiftning i nästan 2 veckor...
Älskar Härjesjön och lugnet, atmosfären, utsikten över sjön, dom som vistas där, ljuden, lukten... Men då får man också stå ut med att leva utan internet.
Jo, liiite jobbigt var det allt att vara utan, men efter några dagar lugnade jag ner mig lite. Det var rent av lite nyttigt att klara sig utan. Ok, jag fuskade en dag och åkte till Lillhärdal för att kolla hur det gått med min ansökan till högskolan (jag kom inte in, står som reserv), men hann inte göra mycket mer än så. Syrran kunde inte stå emot abstinensen lika bra, hon skyllde på nåt jobbmail och trängde sig in hos hederligt folk uppe i byn och surfade...
Nu kanske hon inte är lika störd som jag ändå och här kommer en sann bekännelse ur mitt liv: När jag inte hittar saker, t ex min nyckelknippa (hände så sent som idag och jag vet fortfarande inte var den är) och man inte ens vet var man ska försöka leta då är det ju lite jobbigt. Helt sant är att då rusar alltid en tanke genom mitt huvud och det är... håll i er... att jag vill gå och googla på den. Jag vet, helstört. Och snabbt som attan rusar nästa tanke som är att man inte kan googla efter sånt. Tredje tanken är att det är ju himla synd att det inte går. Lite väl hög tilltro till internet, jag vet. Förstå då att jag hade lite jobbigt att vara utan nät där i stugan.
Det var till att plocka fram telefonkatalogen för att hitta ett nummer, svampboken när vi misstänkte att det stod Karl-Johan på tomten, titta ut genom fönstret för att kolla vädret. Hårda bud!
Nu är jag alltså avvänjd och ändå tänkte jag min sjuka tanke om nyckelknippan idag. Så jag tänker ge upp, gå ner mig i träsket på nytt och återuppta detta beroende. Och alltså fortsätta blogga också, ifall nu någon tvivlat på det. =o)

Nu när Kungen är död...

Och nu har det ju hänt så mycket igen! Det är så typiskt. När man har tid att blogga, ja då är det för att det inte händer nåt särskilt. Sen händer det en massa, men då har man inte tid att skriva om det.
Nu närmast har vi haft en intensiv dophelg med allt vad det innebär i form av gäster, städa, bädda, fixa kläder, ordna med dopmaten, annan mat, dopprogram, Linneas bok och prästbesök. Men det får bli mer om det i nästa inlägg...

Just nu måste jag bara få skriva om Michael Jackson. Denna unika, knasiga och begåvade underhållare... Det är lite svårt för mig att förstå att han dött. Även om jag, när jag såg honom första gången 1992 i Göteborg, tyckte det var svårt att förstå att han levde, verkligen fanns och var så nära. Så helsjukt! Jepp, jag var en av dem som fällde en tår när showen startade. Det var bara för stort på något sätt.
Likaså var det stort ikväll när han hyllades med en minnesstund i tv. Mycket var ju too much som vanligt i USA, men en del var också kärleksfullt och innerligt och berättade om den MJ jag trodde på, eller tror på. Jenny, jag hajar inte och köper inte monsterteorin... Jag tror han aldrig fått en chans till ett normalt liv, och i synnerhet inte en normal barndom. Att han därför isolerat sig och absolut valt att umgås en hel del med barn.
Jag tror han inte kunde lita på vuxna eller känner sig hemma i vuxenvärlden. Inte så konstigt kanske. Hur många har inte ljugit och låtsats för att komma åt hans pengar? Eller anklagat honom för alla möjliga vidrigheter av samma anledning? Eller utnyttjat honom på olika sätt?
Jag kan bara tycka synd om honom och tror att han levt ett ganska ensamt och sorgligt liv, trots all framgång. Men hur det än har legat till med honom och hans privata liv, så är jag full av beundran för hans förmåga att underhålla.
Låtarna, showerna, DANSEN, videorna (vad heter det egentligen?) sången.... Och allt han åstadkommit med detta. På den fronten är han oslagbar och galet bra. Bäst.
Nu är han död och jag skriver ändå att han är... Tänkte mig kanske inte för, men å andra sidan så är han väl bäst tills någon annan gör det bättre. Och jag tror fasiken inte att det kommer att hända...
R.I.P MJ