Härjesjön - rena Betty Ford kliniken

Jahapp. Har varit på beroendeavvänjningstripp, avgiftning i nästan 2 veckor...
Älskar Härjesjön och lugnet, atmosfären, utsikten över sjön, dom som vistas där, ljuden, lukten... Men då får man också stå ut med att leva utan internet.
Jo, liiite jobbigt var det allt att vara utan, men efter några dagar lugnade jag ner mig lite. Det var rent av lite nyttigt att klara sig utan. Ok, jag fuskade en dag och åkte till Lillhärdal för att kolla hur det gått med min ansökan till högskolan (jag kom inte in, står som reserv), men hann inte göra mycket mer än så. Syrran kunde inte stå emot abstinensen lika bra, hon skyllde på nåt jobbmail och trängde sig in hos hederligt folk uppe i byn och surfade...
Nu kanske hon inte är lika störd som jag ändå och här kommer en sann bekännelse ur mitt liv: När jag inte hittar saker, t ex min nyckelknippa (hände så sent som idag och jag vet fortfarande inte var den är) och man inte ens vet var man ska försöka leta då är det ju lite jobbigt. Helt sant är att då rusar alltid en tanke genom mitt huvud och det är... håll i er... att jag vill gå och googla på den. Jag vet, helstört. Och snabbt som attan rusar nästa tanke som är att man inte kan googla efter sånt. Tredje tanken är att det är ju himla synd att det inte går. Lite väl hög tilltro till internet, jag vet. Förstå då att jag hade lite jobbigt att vara utan nät där i stugan.
Det var till att plocka fram telefonkatalogen för att hitta ett nummer, svampboken när vi misstänkte att det stod Karl-Johan på tomten, titta ut genom fönstret för att kolla vädret. Hårda bud!
Nu är jag alltså avvänjd och ändå tänkte jag min sjuka tanke om nyckelknippan idag. Så jag tänker ge upp, gå ner mig i träsket på nytt och återuppta detta beroende. Och alltså fortsätta blogga också, ifall nu någon tvivlat på det. =o)