Tur-50-öringen...

Ibland ska man ju ha lite tur. Kanske såna dagar man skulle köpa en trisslott... men då ska man ju ha råd med det också...

Som trogna bloggläsare vet så shoppade jag sönder den här månaden på ett tidigt stadium i Valbo 26 oktober redan. Så det var liksom ödesbestämt att det skulle gå åt skogen. Så dagen före barnbidraget:

15 kr kvar på mitt konto och i behov av potatis och mjölk för sista måltiden innan guldregnet från försäkringskassan. Visste att Mange hade lite cash kvar och fick med mig en hundring av honom. Så drog jag och Cornelia till Ica.

Där var det marschaller utanför och mysigt värre, tydligen kundkväll visade det sig. Tar potatis, och minns att bananerna är slut så plockar några såna också. Då ser jag KAFFET! Just ikväll för 10:- paketet. Och bara i kväll. Eftersom det är tomt i burken hemma och vi ska ha kalas på helgen, så slår jag till. Jag menar... jag har ju en hundring att sätta sprätt på! Ok, potatis, bananer, 2 paket kaffe... då är det ju lugnt om jag köper 2 paket mjölk också. Tar mjölken, och bredvid mjölkdisken står en tant och delar ut smakprov för korv, ost och leverpastej. Vi stannar till och mumsar lite. Då får vi syn på reklamlappen om kundkvällen! På den skyltar de också om olw chips för 10:- påsen. Jobbigt! Det vill jag ha, riktigt bra pris ju. Tänker lika igen. Vi ska ju ha kalas i helgen... (sen att jag bestämt mig för att INTE servera chips på barnkalaset är en annan historia, egentligen tänkte jag nog att det skulle vara gott med chips när alla gått hem och man säckar ihop i soffan...) Nånstans här börjar jag fundera om hundringen ska räcka... Mjölken 26, kaffet 20, chipsen 20, potatis och bananer i lösvikt - ingen aning, men det kan väl inte bli mer än en hundring?? På väg bort till chipsen händer det dessutom att jag hittar grillkorv i tiopack för 5:- paketet... Känner på mig att det nog inte funkar att köpa två, men ETT paket då??
Jag tänker då inte avstå chipsen för ett extra paket korv, som förmodlingen ändå inte är så särskilt god... Nå, hela vägen fram till kassan går jag och adderar och kalkylerar i huvudet. Tänker att i värsta fall får dom hundringen och så får de dra resten på kortet (har ju 15 kr gubevars...). Det kan ju inte bli mer än så...? Men lite pinsamt vore det ju att göra så, så jag önskar, önskar hårt och tittar om det verkligen inte finns några pengar alls i plånkan förutom 'hunkan'. Hittar 50 öre...
Framme vid kassan och låtsas inte om något. Mumlar lite hemligt till kassörskan "Jaa, nu får vi se hur det här går..." Men såklart vet ju hon inget om vilket knivigt läge jag sitter i! Hon bara ler och scannar och jobbar på. Jag törs inte titta på displayen alls.
Så säger hon det... "Det blir.... Ett hundra å femti"

Serru! Väl shoppat!

Har försökt att gå in och skriva detta inlägg massor av dagar i rad nu, men p g a barn... så näe. Men det var omöjligt att inte blogga om detta turinslag i tillvaron, så det fick bli bättre sent än aldrig...