Tillbaka till brottsplatsen

Tänk ändå, att idag har jag varit och tackat fint för Linneas gröt. Äntligen.
Den 20 december föddes underverket. I början på januari kom några av kollegerna med gröt från alla på bygget. Och ingen dålig gröt: body och byxa och ett svart superskönt FÅRSKINN!! Precis vad vi behövde! Lovade där och då att snart komma upp till skolan med fika och tack. Sedan började tiden gå, fortare och fortare. Mången söndag har jag tänkt: Denna vecka!! Sedan har det plötsligt varit söndag igen... Märkligt men sant! Och i och med att skolavslutningen närmade sig fick jag nu så lov att ta mig i kragen. Igår bakade jag gosegosig potatisbakelsekaka och idag var jag upp och hälsade på, bjöd på kaka och tackade fint. Det tog bara fem månader... hrm...
Allt var sig likt tyckte jag, men gick man längre in i skolan var det kaotiskt. Jag gick inte längre in. De håller på å bygger för fullt för att kunna ta emot ca 60 nya elever till hösten. Så går det när skolorna läggs ner... Det blir nog tufft nästa år med stora grupper, nya grupperingar, ombyggda lokaler, tajta scheman. Huvva. Men då är jag föräldraledig. Skönt!
En av mina gamla elever gosade med Linnea ett tag. Hon satt i knät och drog i hans hår lite... Eleven verkade tycka det var rätt mysigt, så när vi skulle gå tog han tag i en hårslinga på sig själv, lindade den runt fingret och... ryckte till. Så vi gick därifrån hållandes en drös hårstrån i handen. Mysigt. Tur hon inte gullade med hans öron eller händer... Vad hade vi då fått med oss därifrån??