Min sjuka natt

Onsdag kväll 18/11
ca kl 19.00: Linnea är så trött, så trött. Vi byter om för natten och går och gör välling. Storasyster har gått och lagt sig med Pappan och allt är lugnt och tyst. Linnea dricker upp all välling och somnar såå skönt i famnen. Jag lägger ner henne i soffan. Slötittar lite på tv.
kl 22.00 när Efterlyst är slut undrar Mange om vi ska kolla på en film. Ja, att gå och lägga sig är ingen mening eftersom Linnea brukar vakna till en stund på kvällen och man vill inte att det ska vara när vi går upp till sängen. Roligare att natta om nere, nära till välling och micro samt underhållning på tv under tiden. Så fast det är lite sent sätter vi igång film. Linnea vaknar när filmen ska börja.
Försöker söva om direkt ifall hon nu inte är riktigt vaken, men det är kört, hon är superpigg! Vi låter henne leka en stund på golvet... filmen får stå på, man hör ju nån replik då och då, men jiises vad hon stimmar. Tur att jag läst boken så jag vet ungefär vad som händer...
kl 23.00 tycker vi nog att hon ser lite omnattningsbar ut. Hon har stimmat hela tiden och låter rätt gnällig. För att hon inte ska varva upp ännu mera och väcka syrran så tar vi tag i det. Mer välling. Hon vägrar. Vi bär. Hon bänder och skriker. Vi sätter oss och myser. Hon bänder och skriker. Nähä.
Hon får fortsätta leka då...
kl 23.30 filmen tar slut. Magnus tar upp henne i famnen och hon somnar på tre röda sekunder. Föräldrarna = ??. Ville hon bara förstöra filmen eller? Jag tar Linnea och smyger upp och lägger henne och mig. Somnar som en klubbad.
Nån gång mitt i natten. Ett barn skriker och gråter i sovrummet. Fast det är på min högra sida mot spjälsängen till tänker jag att det är Cornelia. Försöker trösta, försöker natta, letar nappen men... NEJ! Jag får inte ge henne den, hon har ju slutat. Lägger nappen bakom ryggen så hon inte ska hitta den. Vyssar, lullar, lessnar, lägger ner, säger till och med: "Nää, nu får du sluta skrika! Du kommer att väcka Linnea!!". Till slut blir det lugnt. Då måste jag ju kolla hur det gått för Linnea att sova vidare. Ser inget i mörkret. Känner mig runt. HELA SÄNGEN ÄR TOM!!! Känner igen, glömmer inte att kolla av fotändan. Ingen Linnea!! Tankarna som kommer nu är jobbiga... Har hon rullat ur sängen? Har hon lyckats klättra ur, för jag har ju inte hört nåt? Har någon KIDNAPPAT henne??? Kan Mange ha hämtat henne? Varför har jag inte märkt nåt??? Jag blir tvungen att tända lampan. DÅ... först... ser jag att det är Linnea som ligger till höger om mig. Det är Linnea som vaknat och skrikit. Linnea som jag vyssat och nattat om. Utan napp också då. Och Cornelia ligger såklart kvar i sin egen säng. Kan så här efteråt inte fatta att jag inte fattade det, men jag måste ju ha sovit... Skiljer ju några kilo och centimeter... och lite annat.
Men eftersom barn är som barn är så vaknar givetvis Linnea av att jag tänt lampan, skriker ännu mer och väcker Cornelia där borta i sitt rum, så till slut blev man som en korv i ett väldigt gosigt bröd även denna natt...