Crazy Sthlm, crazy bäbis

Så i helgen har vi då varit i Stockholm. Magnus kusin Maria har fått en bedårande söt liten Cajsa, som döptes på lördagen.
Crazy 1: Vi åkte ca 11 från Orsa i fredags. Ca 12 åkte svärföräldrarna. Vi hade 2 kisspauser à 5 minuter och stannade i Uppsala för lite mat och snabb koll i affärer. Ungefär när vi åkt en kvart från Uppsala ringde svärmor.
Hon: Var är ni?
Vi: Ungefär en kvart efter Uppsala.
Hon: Aa, ser det...
Sjukt. De låg två bilar bakom oss... Räkna ut oddsen på det den som orkar. De hade stannat en sväng i Sala och köpt nåt om det hjälper i uträkningen.

Crazy 2: Dopet var fint. Cajsa var snäll och glad fast hon var riktigt trött. Marisol sjöng enormt vackert. Men en av faddrarna, Marias minsta lillasyster läste en vers som hon valt från de verser som brukar läsas i kyrkan på dop och som hör ceremonin till, och när hon var klar sa prästen ungefär så här: Ja, den där är ju inte speciellt bra... inte i de här sammanhangen med barndop i alla fall. Och jag hoppas de tar bort den där versen när det blir nytryckning av den här boken.
Man bara... jaha... Men varför fick hon då välja om det fanns verser som passade mindre bra?

Crazy 3: Efter kyrkan var det middag hos bäbisens mormor och morfar. Jättegott och trevligt. Men jag ville hem (vi bodde hos Emelie och Fredrik) dels för att lägga barn, dels för att kolla ESC. Visst, vid 21 satt vi alla i bilen och ESC hade börjat. Hörde första låten i bilen och tänkte att vi nog skulle hinna hem till Sveriges låt i alla fall. Då bröt Linnea ut i operahyllningar... Fy fanken va hon skrek. Vi vågade inte köra vidare för det lät inte som om hon fick luft nog in igen. Stannade på nån mack i Järva och stod där ca 40 min för att lugna henne och få henne att sova så vi kunde åka hem. Vet inte vilket bidrag det var när vi äntligen nått vår gata, men i Crazytown finns det givetvis inte en parkering att få tag på när man behöver. Vi letade länge och väl och långt bort, men näe... Till slut fick jag släppa av övriga familjen och jag som var den enda som kunde köra fick leta vidare. När jag ringt ett grinigt och uppgivet telefonsamtal till syrran och till slut juckat in passaten mellan två bilar sprang jag in till lägenheten och såg... sista låten.
Kul lördagskväll!

Crazy 4: På vägen hem, vem fortsatte yla La Voix på bäbiska då? Ja, just hon, den lilla messy-sopranen, Linnea. Tappat kollen på alla småstopp vi gjorde innan vi till slut, bredvid jättedalahästen i Avesta stannade i ca en timma och fick henne att sova. Kom alltså hem vid 01 inatt. Yeah!

Barn ska väl älska att sova i bilen, är det inte så? Linnea har fått det helt om bakfoten. Man börjar ju undra om vi nånsin ska våga åka nånstans igen?? Blir hon åksjuk? Hon kräks ju inte... Hon verkar bara hata ljudet av motorn eller att sitta i stolen. Samtidigt gick det hur bra som helst på väg ner till Stockholm. Nån som vet?