Om helgen

Här var det bloggtorka!!
Jag hade fullt upp inför långhelgen och under långhelgen, så det blev inget skrivet.
Manges syster Emelie och pojkvän kom från Stockholm så vi träffade dem på torsdag och fredag. Torsdag var vi till en bonde i Viborg och köpte fårskinn som Emelies och Fredriks lilla bäbis ska få ligga och pysa på. Cornelia och jag kollade in de levande fåren. Söta! På kvällen grillade vi i Stackmora. Himelskt gott!
Fredagen tillbringade vi i Björnparken där de nu fått två tigrar till och två isbjörnar. Häftigt! Surt nog stängt i toppstugan och jag som sprang sista biten för att få en efterlängtad glass. Nu hade Törnberg grill lite längre ner, vid isbjörnshängnet istället så då blev det hamburgare istället. Sen kom syndafloden, så då var man glad att vi var på väg hem...
Fredag kväll grillade vi hos oss och invigde altanen. Lite kallt var det, men nu är premiären avklarad i alla fall. Underbart att sitta ute och äta!!
Lördag var det upp i ottan och åka till Lillhärdal. Mamma fyllde 60 i mars och i helgen skulle hela släkten ge henne sin present - stora fixardagen! Mamma hade skrivit upp vad hon ville ha gjort i sommarstugan och alla jobbade så svetten lackade. Dagen resulterade i: en utbyggd altan, en ommålad hall inklusive skohylla, takarmatur, dörrar, fönster, nyplanterade växter, röjning i skogsbrynet. Vi var inte där för att fixa. Stina och jag hade förberett en annan present.
Vi dök upp som en överraskning utklädda till snygga (?) killar och hade med Mange, också utklädd fast till barnpiga. Så sjöng vi en låt om vår present som hon fick reda på nu, men som inte är förrän i oktober. Då åker mor och döttrar på Ladies Night i Leksand. Kommer att bli sjukt roligt!
Sjukt rolig var även mammas min när vi stövlade in i köket. Hon trodde inte vi skulle komma hem och fattade ingenting... På kvällen blev det mera grillning och brännboll och kortspel med släkten. Härligt!
Söndag fortsatte jag, syrran och pappa med hallen och sen fick vi inse att helgen var slut och åka hemåt. Visst, vi skulle åka i god tid så vi inte fick samma bannor som sist av Linnea, men klockan gick och gick och naturligtvis blev det sent. Men hon var glad ändå, nästan hela vägen.
Jag lägger in lite bilder sen, nu ropar en av cheferna...